Hej igen


Det var längesen jag hörde din röst.
Oj, har det redan hunnit bli höst?
Vad har du gjort under alla dessa år?
Det känns som att vi sågs senast igår.
Ja, det är mycket som hänt.
Men för dig har min dörr alltid stått på glänt.
Jag har aldrig slutat tänka på dig.
Även fast din närhet skrämt mig.
Så, vad gör vi nu?
Snälla, såga mig inte mitt itu.
Folk säger att ett stort ord är hat.
Men det är bara prat.
Kärleken är det största.
Och ja, du var faktiskt min allra första.

En tanke

När vet man att man har mer förflutet än framtid?

Det är dags nu

Då sitter man här. Igen. Klockan är sju på morgonen och affärerna börjar dra upp
deras stängsel. Man hör hur vagnar rullar längst trägolvet, hur mjölken ångas upp till alla café latteälskare. Folk pratar dålig engelska och jag skrattar för mig själv när jag hör hur någon frågar en barista ”veer iz de toijlet?”
Jag sitter vid ett ”free hotspot WiFi” café, tror du att internet fungerar? Såklart inte. Perfekt.
Det finns dock ett x-antal tvapparater som visar samma reklam om och om igen, det påminner mig om rix fm's låtlista. På stolen min rumpa värmer har rumpor från hela världen suttit på, det känns ganska coolt ändå.
Jag undrar vart alla ska, eller har varit. Jag undrar hur dom haft det.
Jag tittar runt om mig lite diskret, jag hoppas varje gång att en ”smoking area” skylt ska dyka upp. För det är det enda jag tänker på nu. En ciggjävel. Jag läste i tidningen att en man som varit här hade blivit gripen o fått feta böter för att han hittades på toaletten och rökte. ”passiv rökning” är det ett jävla gnällande om. Ja, jag vet att röken är skadlig, ja, jag vet att folk som inte röker är såklart känsliga för det och är rädd för att få cancer. Men vänta, jag har hört att man kan få cancer även om man aldrig varit i närheten av en ciggare. Eller har jag hört fel? Tycker det är sjukt att människor kan reagera så jävla starkt över en sån sak, ägna er tid till att lösa ett globalt problem istället, ut och rädda världen!
I alla fall så  ska jag äta frukost ovanför molnen idag, det har blivit min tur nu. Jag är lite skakis, men det ska nog gå bra.
En kvinna ropar upp i högtalaren att det är dags, Då går jag till min utgång.
Min sista tanke när jag tar mitt sista steg från flygplatsen är ”hejdå kyla, hej värme”
Då sitter man här. Igen. Klockan är sju på morgonen och affärerna börjar dra upp sina stängsel.
Man hör hur vagnar rullar längst trägolvet, hur mjölken ångas upp till alla café latteälskare. Folk pratar dålig engelska och jag skrattar för mig själv när jag hör hur någon frågar en barista ”veer iz de toijlet?”
Jag sitter vid ett ”free hotspot WiFi” café, tror du att internet fungerar? Såklart inte. Perfekt.
Det finns dock ett x-antal tvapparater som visar samma reklam om och om igen, det påminner mig om rix fm's låtlista.
På stolen min rumpa värmer har rumpor från hela världen suttit på, det känns ganska coolt ändå.
Jag undrar vart alla ska, eller har varit. Jag undrar hur dom haft det.
Jag tittar runt om mig lite diskret, jag hoppas varje gång att en ”smoking area” skylt ska dyka upp. För det är det enda jag tänker på nu. En ciggjävel. Jag läste i tidningen att en man som varit här hade blivit gripen o fått feta böter för att han hittades på toaletten och rökte. ”passiv rökning” är det ett jävla gnällande om. Ja, jag vet att röken är skadlig, ja, jag vet att folk som inte röker är såklart känsliga för det och är rädd för att få cancer. Men vänta, jag har hört att man kan få cancer även om man aldrig varit i närheten av en ciggare. Eller har jag hört fel? Tycker det är sjukt att människor kan reagera så jävla starkt över en sån sak, ägna er tid till att lösa ett globalt problem istället, ut och rädda världen!
I alla fall så  ska jag äta frukost ovanför molnen idag, det har blivit min tur nu. Jag är lite skakis, men det ska nog gå bra.
En kvinna ropar upp i högtalaren att det är dags, Då går jag till min utgång.
Min sista tanke när jag tar mitt sista steg från flygplatsen är ”hejdå kyla, hej värme

En nära vän

"Vad står på? Varför faller tårar från dina ögon?"

"En nära vän lämnade jorden idag och kommer aldrig tillbaka"

"Vem då?!"

"Kärleken"

I stormen

Och mitt i en storm full av berusade människor, hörde vi den hårt dunkande musiken och flera glas som skålade glatt s(t)up i kvarten. 
Det var precis då vi insåg. Vi skulle nog inte dela våra liv med varandra längre, du och jag.

!

En kärleksromans är som en luftfylld ballong. Det krävs en nål, så spricker den.

Fina du


Ice ice baby


Modell: Tove Persson.
Foto: Jag.

Fotografering a lá Sandra och Beatrice


Kevin


Tänk att du är min. Bara min.

"Pappa"

Och innan han tog sitt sista andetag sa han till sina två barn
"Jag kämpade bara för er skull, glöm aldrig det"

Jag och hans son har känt varandra i flera år. Jag minns hans far som jordens gladaste människa.
Hans djupa skratt och enorma hjärta var hans största gåva.
Den gåvan fick hans barn ta del av tills igår.
Men det stannar i deras hjärtan föralltid.

Och jag lider med dig, min vän.
Jag lider med dig

Det är mörkt

Jag kan ej hitta din hand, jag kan heller inte se ditt ansikte.
Men hur mörkt rummet än är, så hittar jag alltid dina läppar.


"Jag älskar dig"

När jag sitter där i min ensamhet hör jag dina bestämda steg upp för trappan.
Du möter min blick och stänger dörren.
"Du? Vet du vad?"
Orden som kommer från din röst lägger sig som bomull kring mitt hjärta.
Gruset på golvet kittlar mig under fotsulan medans jag ställer mig upp och känner din varma famn runt mig.
Jag låter musiken i bakgrunden fylla ut tystnaden och tala för mig. Min bröstkorg dunkar hårdare och det känns som att mitt hjärta snart ligger i dina händer.
Jag måste gå ut, jag klarar inte av att möta din blick.
Nattens kalla vind slår till mig med tanken av att det här är på riktigt nu. Jag står där barfota i min vita långklänning och jag hör hur du går emot mig, jag undrar om du tror att jag är ledsen. Jag ser nog ganska ledsen ut.
Vi står där på gatan, det enda ljus vi får ta del av är gatulamporna, det känns som vi är dom enda som är vakna. Bara du och jag.
Och vad jag har kämpat för i en evighet, vad alla mina texter handlat om och mina dagdrömmars huvudperson är precis bakom mig. Så jag tar ett djupt andetag och springer emot dig. Du fångar mig och vi låter våra luktsinnen studera varandras halsar bara för att vara säker på att det verkligen är den andra.
"Jag älskar dig"

Det är verkligen på riktigt nu.

Jag har fallit, jag har vaknat.

Hur hamnade vi här?
Jag var ju beredd på att släppa allt. 
Jag stod påklädd i min skyddsutrustning, färdig för att kämpa mot alla känslor som stred mot mig.
Men du fick mig att känna mig naken. Endast iklädd med ett bultande hjärta. 

Och jag älskar att du letade upp mig, när du insåg att jag gömde mig. 
Det är nog därför vi är här.

Och jag älskar det. Underbara du

Studentens fest

Stämningen är på högre nivå än sången. Men alla verkar skrika det högsta dom kan. 
Alla ungdomar klädda med vita hattar som sprungit rundor på stan hade tur med vädret idag. Inte en regndroppe.
"So make the best of this test and don't ask why, it's not a question but a lession lern in time" kommer ur minst tjugo onyktra munnar när vi sitter här kring bordet. Och han med gitarren i sin famn. Det gör inget att dom som fått för mycket i sig sjunger fel. 
Det vibrerar i både bord, stolar och huvudet, men mest i hjärtat. Jag är så glad för min väns skull. Min finaste vän. 

Det här är lycka. På hög nivå. Och jag kan knappt vänta ett år till, för då är det min tur.

I don't think about what's happening or will happen. I'm just enjoying every moment with you.


Den där underbara känslan

När vi satt kring bordet som var uppdukat med en god sallad och nybakat fullkornsbröd. Solen var vårt trevligaste sällskap, då utbrast hon:
- Fy fan vad underbart.

Och alla visste precis vad hon menade.

Sann historia

Jag tänker på henne som jag åkte tåg med varje dag i ett år. Hon som har ett leende av vitt guld och oändlig glädje. 
Jag minns när vi lärde känna varandra så befann hon sig i en stor sorg. Hennes älskade hade gått bort i en olycka. 
Jag tänker ofta på henne. Och varje gång fylls ögonen av tårar. Tårar som består av sårbarheten mitt hjärta känner för hennes enorma styrka. Hon skulle kunna bära hela världen, utan tvekan. 
Vi hade en rolig sommar. Många sömnlösa nätter. Vi dödade tiden med skratt och hyperventilation. 
Jag kände ofta igen mig i dig. Och på något sätt kände jag mig hedrad när du sa till mig
"Sandra, du var en av få som stannade kvar hos mig och höll mig kvar på jorden. Du tog mig tillbaka till verkligheten"
Jag lever på det varje dag. Dina ord. 

Vi har ingen kontakt idag, hon och jag. Men jag vet att hon klarar sig.
Världen är inte lika tung för henne som det är för andra.
En stor del av hennes värld försvann ju den dagen hennes älskade försvann ifrån henne. Förevigt.

När det är svårt att sova

Vi la i sängen som var full av ångest.
Täcket var den trygga kärleken.
Huvudkuddarna var ovetandet och paniken.
Det vi gjorde och sa var det vi fick ångra.
Du var den jag ville ha.
Och vi var dom. Dom som inte kunde sova.


Och att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen

"Vad jag bryr mig om är att se om allt i slow-motion när du går sönder inuti.
Så som jag gjorde nyss.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig.
Även om jag inte kommer tillbaka till dig"

Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Tidigare inlägg
RSS 2.0