När jag sitter där i min ensamhet hör jag dina bestämda steg upp för trappan.
Du möter min blick och stänger dörren.
"Du? Vet du vad?"
Orden som kommer från din röst lägger sig som bomull kring mitt hjärta.
Gruset på golvet kittlar mig under fotsulan medans jag ställer mig upp och känner din varma famn runt mig.
Jag låter musiken i bakgrunden fylla ut tystnaden och tala för mig. Min bröstkorg dunkar hårdare och det känns som att mitt hjärta snart ligger i dina händer.
Jag måste gå ut, jag klarar inte av att möta din blick.
Nattens kalla vind slår till mig med tanken av att det här är på riktigt nu. Jag står där barfota i min vita långklänning och jag hör hur du går emot mig, jag undrar om du tror att jag är ledsen. Jag ser nog ganska ledsen ut.
Vi står där på gatan, det enda ljus vi får ta del av är gatulamporna, det känns som vi är dom enda som är vakna. Bara du och jag.
Och vad jag har kämpat för i en evighet, vad alla mina texter handlat om och mina dagdrömmars huvudperson är precis bakom mig. Så jag tar ett djupt andetag och springer emot dig. Du fångar mig och vi låter våra luktsinnen studera varandras halsar bara för att vara säker på att det verkligen är den andra.
"Jag älskar dig"

Det är verkligen på riktigt nu.

Hur hamnade vi här?
Jag var ju beredd på att släppa allt. 
Jag stod påklädd i min skyddsutrustning, färdig för att kämpa mot alla känslor som stred mot mig.
Men du fick mig att känna mig naken. Endast iklädd med ett bultande hjärta. 

Stämningen är på högre nivå än sången. Men alla verkar skrika det högsta dom kan. 
Alla ungdomar klädda med vita hattar som sprungit rundor på stan hade tur med vädret idag. Inte en regndroppe.
"So make the best of this test and don't ask why, it's not a question but a lession lern in time" kommer ur minst tjugo onyktra munnar när vi sitter här kring bordet. Och han med gitarren i sin famn. Det gör inget att dom som fått för mycket i sig sjunger fel. 
Det vibrerar i både bord, stolar och huvudet, men mest i hjärtat. Jag är så glad för min väns skull. Min finaste vän. 

Det här är lycka. På hög nivå. Och jag kan knappt vänta ett år till, för då är det min tur.

När vi satt kring bordet som var uppdukat med en god sallad och nybakat fullkornsbröd. Solen var vårt trevligaste sällskap, då utbrast hon:
- Fy fan vad underbart.