Stämningen är på högre nivå än sången. Men alla verkar skrika det högsta dom kan. 
Alla ungdomar klädda med vita hattar som sprungit rundor på stan hade tur med vädret idag. Inte en regndroppe.
"So make the best of this test and don't ask why, it's not a question but a lession lern in time" kommer ur minst tjugo onyktra munnar när vi sitter här kring bordet. Och han med gitarren i sin famn. Det gör inget att dom som fått för mycket i sig sjunger fel. 
Det vibrerar i både bord, stolar och huvudet, men mest i hjärtat. Jag är så glad för min väns skull. Min finaste vän. 

Det här är lycka. På hög nivå. Och jag kan knappt vänta ett år till, för då är det min tur.