Mitt i stadens kalla vind, vill jag känna din varma hand mot min kind
Jag skulle nog inte låtit dig döda mig med din blick. Men bara för ikväll får du göra det igen
Sanningen är just nu den som svider i hjärtat men som i hjärnan bedövar alla tankar, allt hopp. För en stund.
Vi stängde dörren bakom oss, då var jag din. Jag lät dig ligga nära mig. Lite för nära. För du la dig i mitt hjärta.
Jag vet nu varför du inte vågade öppna dörren. Och jag tackar dig för din ärlighet.
Men låt inte livets motljus skrämma dig. Du är starkare än så, min vän. Livet kan inte alltid bara ses i medljus, för motljuset dyker också upp.
Och då måste du lära dig att inte låtas skrämmas av motljuset, försök uppskatta det istället. För det gör jag.
Hade vi inte hade haft motgångar i livet hade vi inte uppskattat alla våra medgångar. Vi måste misslyckas för att lyckas. Och hade vägen varit rak och enkel till sitt mål och sin vilja, så tror jag inte att vi hade velat ha det så mycket. Jag tror vi behöver kämpa för att vi själva ska inse att vi vill det här.
Ge mig nycklen till din dörr..
"Hejdå"
Så därför säger jag "vi ses" istället.
Du lärde mig koka snabbmakaroner
När jag hör låtarna, åker förbi de speciella ställena med buss eller står i köket tänker jag på dig. På oss.
För du och jag har våra låtar, vi åkte alltid buss till stan, gjorde helt sjuka grejer tillsammans. Och du lärde mig koka makaroner.
Det är dem där smågrejerna i vardagen som påminner mig om den gamla tiden vi hade.
Men jag undrar samtidigt hur det hade sett ut idag om saker inte skett som det skedde. Hade vi fortfarande varit lika beroende av varandra, hade vi fortfarande umgåtts dagligen eller hade vi bott i vår drömlägenhet som vi drömde om?
Det är helt cp att tänka så. Så jag slutar med det.
Jag vet bara att saker och ting händer av en anledning. Och även om vi inte pratar lika mycket nu som då, vet jag ändå var jag kan hitta dig. Jag vet att jag kan bläddra till "Michelle Andersen" i min telefonbok och trycka på "ring". Jag vet att vi tar fram varandras barnsliga sidor hos varandra och samtidigt kan vi gråta hos varandra.
Vi vet allt om varandra och vi har inget att skämmas över. Det är skönt att känna så.
Jag kommer till och med ihåg alla våra smeknamn som vi kallade varandra.
Vem vet vad framtiden har att erbjuda?
Jag tänkte faktiskt gå ut ur min dörr, gå en meter så är jag i din hall. Och äta dina nybakade scones precis varje morgon. Låna dina kläder nära mina är smutsiga, ligga i din soffa när min inte är lika skön längre och låna din famn när jag behöver den.
Jag vet iallafall att jag kan klicka på "ring"
Jag älskar dig. Föralltid
Den där kvällen
´
Foto: Jag
"Den där kvällen.. ska jag låta dig stanna uppe sent medan vi sitter uppe och räknar alla stjärnor
Den där kvällen ska jag sitta nära dig i timmar och missa alla mina favoritprogram på TV
Den där kvällen ska jag tänka på alla de mammor och pappor som letar efter sina försvunna barn, de mammor och pappor som besöker deras barn gravar istället för deras sovrum.
Den där kvällen ska jag krama om dig lite hårdare och lite längre. Tacka min syster för dig och be om bara en av de där kvällarna till."
Jag kommer bli världens stoltaste moster. Jag längtar.
Första inlägget
Nu tänkte jag sätta igång med en massa bloggande. Har du någon gång stött på tanken att du vill dela med dig av något? Till exempel en bra tanke, ett tips eller bilder. Jag har gjort det sååå många gånger på senaste tiden. Därför skapade jag denna blogg :) Ett stort tack till Tanja som hjälpte mig redigera min bloggdesign, har lite småsaker som ska putsas till men det kommer när det kommer :) Jag är ju trots allt "nybörjare".
En anledning till varför jag ville starta en blogg var pågrund av att jag läste boken "Elsas Mode" skriven av Sofi Farhman. En riktigt inspirerande bok måste jag säga! Tänka sig att jag fick till ett boktips i mitt första inlägg, inte dåligt! Hoppas det finns några därute som kommer gilla min blogg =) Nu ska jag dela säng med en varm kropp brevid! Ta det lugnt ute i halkan!
