"Letar efter något att säga som kan ändra allt. Något mer än det jag redan sagt"

För första gången tittar jag på dig utan att veta vad du säger. 
Du talar, men jag förstår inte. 
Vi brukade kunna kommunicera med våra blickar.
Nu är det första gången jag håller din hand utan att känna rysningar längst armen.
Och jag tar inte dina kyssar förgivet. Även om det är du som vill kyssa mig. 
Inget är som det brukade vara. Men allt skrämmer mig så. För du skapar känslor inom mig som jag aldrig stött på förr.
När du håller om mig lite hårdare för varje sekund vill jag att du ska släppa taget om mig. 
Så jag kan gå vidare, helt och hållet. Med både själ och hjärta utan sår. 
Och det skrämmer mig att du kommer ge mig ditt hjärta när det är försent. 
Så det är nu eller aldrig. Hela mig, eller ingenting. 

Och innan du bestämmer dig för att lämna mig. Försök då komma ihåg vad det var som fick dig att stanna och hålla kvar. 


"Sandra?"
- Ja?
"Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig"
- Lovar du verkligen det?
"Ja"




Kommentarer

Säg vad du tycker här:

Vad heter du?
Spara namn & mail?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0