Den där kvällen
´
Foto: Jag
"Den där kvällen.. ska jag låta dig stanna uppe sent medan vi sitter uppe och räknar alla stjärnor
Den där kvällen ska jag sitta nära dig i timmar och missa alla mina favoritprogram på TV
Den där kvällen ska jag tänka på alla de mammor och pappor som letar efter sina försvunna barn, de mammor och pappor som besöker deras barn gravar istället för deras sovrum.
Den där kvällen ska jag krama om dig lite hårdare och lite längre. Tacka min syster för dig och be om bara en av de där kvällarna till."
Jag kommer bli världens stoltaste moster. Jag längtar.
Att falla
Du är den lilla regndroppen som faller efter en outhärdlig torka.
Du är snön som faller då ett barn suttit inne hela vintern och längtat efter att få åka på sin pulka.
Du är lövet, som äntligen faller från den stora eken och flyger iväg för att möta höstens vackra charm.
Jag faller, snälla. Låt mig falla. För dig. För oss. För det vi kan skapa.
På en säker plats
Du har tagit mig med vinterns kalla storm.
Kanske är vi våren, som smyger på oss omedvetet. Vi hoppas, för vi vet att den kommer. Men inte när.
Kanske är vi som sommaren. För vi har en vilja och längtan efter frihet, nöjen och lycka.
Vi är en gnutta höst. Oro, ångest och krav.
Du sa när jag slog i huvudet idag "Var rädd om ditt huvud"
Då svarade jag "Men det viktigaste sitter i den vänstra delen av bröstkorgen. Skadar jag den, skadas alla jag håller där inne"
Men du. Du har en trygg och säker plats där.
23.09
En enkel bal eller vardagsfrisyr som jag hittade på ikväll. Fast snygg om man bara har en boll också!
Inte meningen att det ska sticka ut en massa hårtussar.
Tankar
Ibland undrar jag om låtarna inte är menade för att "lyssna på idag, just nu, när jag mår såhär". Utan för att jag efter några år ska lyssna på dem och för att inte glömma mitt minne som jag hade med låten. Förstår du min tanke?
De som klarade det, de som fortfarande försöker och de som saknar.
Foto: Jag
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga
Du bad om sanningen och jag gav dig den.
Nu är du som hårdrock och jag är opera.
Vi är som två främlingar för varandra, fast vi nyss höll hand och skrattade.
Vi har sjukt galna minnen. Vi gjorde varandra galna, på ett bra sätt.
Vi utmanade varandra på Liseberg vem som vågade åka den farligaste karusellen flest gånger. Jag vann!
Eller när vi var i Danmark på en nöjespark, då tävlade vi igen. Fast då var det din tur att vinna. Jag hade feber kommer jag ihåg.
En kväll jag alltid kommer minnas är när vi började spela skitgubbe lite oseriöst vid klockan nio. Sen blev det seriöst och vi körde "skitgubbeturnering". Vi spelade tills klockan var 3-4 på natten. Jag vann, med 56-34. Tänk att jag minns vad reslutatet blev, haha.
Hela den sommaren kunde vi spela kort tills våra händer domnade. Du ville alltid spela "Chicago" för du var så bra på det, men det var inte jag. Min lillebror brukade vara med också.
Han sov på vårt rum en hel vecka den sommaren. Mina två favoritpojkar, det var ni.
Sommarperioden var vår bästa tid. Vi ville aldrig riktigt somna för vi kunde ligga och skratta hela natten eller bara prata. Eller spela kort, såklart.
Ingen kommer någonsin förstå vilken relation du och jag hade.
Nu är vi två främmande människor för varandra. Ibland är jag rädd för att tappa greppet om verkligheten bara för att det förflutna är så bra.
Skitsamma. Jag vet inte ens varför jag skrattar eller skriver om oss just nu. Jag vet inte var jag ska och jag inte vet var jag vill komma.
Men idag skulle vi inte ens känna igen varandra om vi möttes på stan. Trots det var en vecka sedan jag la i din famn.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska säga.
